Sagan om ringarna

Sagan om ringarna – vad har vi lärt oss av drygt 100 år av ringmärkning?

Ringmärkning har pågått i Sverige i sedan 1911 och närmare 15 miljoner fåglar har ringmärkts. I Sverige administreras all ringmärkning av Naturhistoriska riksmuseet och den utförs till största delen av engagerade frivilliga som licensieras av museet. Den information som verksamheten fortlöpande bidrar med ligger till grund för mycket av den kunskap vi har om olika arters flyttning, överlevnad, hemortstrohet, antalsmässiga svängningar och vad de drabbas av i naturen.

Variationen i flyttning hos svenska häckfåglar är stor, från arter som i stort sett är stationära året runt till arter som regelbundet flyttar till övervintringsområden söder om ekvatorn. Många arter övervintrar i Afrika söder om Sahara, vilket innebär att de vår och höst måste klara en omfattande ökenpassage. En del långflyttande arter kan vara på flyttning mer än sex månader per år. Även om vi har tämligen goda kunskaper om de svenska häckfåglarnas flyttningsmönster finns det fortfarande arter där kunskapen är begränsad.

Den senaste tidens mildare klimat har inneburit att vi hos en del arter börjat se förändringar i flyttningsmönster och i deras tidsmässiga uppträdande samt en tidigarelagd häckning, något som en långsiktig ringmärkning kan bidra med information om. Ny teknik i form av olika typer av sändare och loggar har snabbt ökat kunskapen om fåglars flyttning och kompletterar den klassiska ringmärkningen med värdefulla pusselbitar.